Idag skriver Ylva Östlund om sorgen att inte få bli mamma. Ofrivillig barnlöshet är en stor sorg för många människor. Jag hoppas att Ylvas text kan hjälpa dig en bit på vägen.
Sorg, denna känsla som ingen av oss vill möta på livets stig, men vi alla tvingas göra någon gång i livet oavsett om vi vill det eller inte. Sorg som kan vara så tragisk och smärtsam. Precis som för alla människor på denna jord så har även jag oundvikligen också mött den. I vissa fall har jag tagit mig igenom den och kunnat fortsätta leva livet med lite större medkänsla. Men det finns också en sorg som jag inte orkade prata om eller ta i förrän många, många år senare. Vad händer med en människa när hon säger nej, jag orkar inte, jag klarar inte detta, jag vill inte känna detta. Kan man det, eller trycker man bara undan den djupt i sitt inre? När man stänger igen dörren om sorgen för man inte orkar ta i den, stänger man då också dörren till möjligheten att uppleva glädje, medkänsla och livskraft? Vad händer när sorgen fryser fast i en? Jag vet inte. Jag vet bara att en bit av mig stängdes av på djupet och att jag tappade enormt med kraft och energi. När jag konfronterades med insikten att jag inte skulle få barn, få bli mamma i detta liv så var det som en avgrundsdjup, ointaglig sorg kom dundrande emot mig i högsta fart…
Hela Ylvas text hittar du på 365 dagar. Hennes hemsida hittar du Frid Å Fröjd. //Marianne




